Stomi – påse på magen

Stomi är en öppning på magens framsida som görs av en kirurg för att föra ut urin och avföring till en påse på magen. Påsen kallas stomibandage eller stomipåse. Stomi kan behövas om man har en sjukdom eller skada på tarmar eller urinvägar.

Fakta

  • Kolostomier görs från tjocktarmen.
  • Ileostomi läggs upp från nedre delen av tunntarmen.
  • Urostomi är en stomi som avleder urin från urinvägarna.

Vad är en stomi?

Stoma är det grekiska ordet för mun eller öppning. Vid skador och sjukdomar i mag-tarmkanalen eller urinvägarna kan delar av tarmen eller urinblåsan behöva opereras bort. Eller under en tid kopplas bort.

Vid en operation ändras tarmens eller urinblåsans naturliga väg till tömning genom att göra en öppning genom bukväggen – en stomi.

  • Alla stomier som görs från tjocktarmen kallas med ett samlingsnamn för kolostomier.
  • När stomin läggs upp från nedre delen av tunntarmen, ileum, kallas den för en ileostomi.
  • Urostomi är en stomi som avleder urin från urinvägarna.
Illustration av en stomi
Vid operationen förs tarmen ut genom ett hål i bukväggen. Den yttersta delen av tarmen viks ner och sys fast mot huden. Det är alltså tarmens insida som syns utanpå magen. Illustrationen visar en kolostomi.

Stomin saknar helt känsel – både för beröring och smärta. Slemhinnan kan lätt börja blöda vid beröring och rengöring, men det är helt ofarligt.

Du kommer inte själv att kunna styra tömningen av tarmen eller urinblåsan och avföringen eller urinen samlas upp i ett stomibandage. 

Olika typer av stomier

Kolostomi

Den vanligaste kolostomin är när den delen av tjocktarmen som kallas sigmoideum läggs upp på magen. Stomin kallas då sigmoideostomi och är placerad på vänster sida av magen och har en höjd på 5-10 millimeter. 

Vanliga anledningar till att man behöver lägga upp en kolostomi är cancer, inflammationer som till exempel ulcerös kolit, tarmfickor och avföringsinkontinens.

Tjocktarmen är cirka 1,5 meter lång och har som uppgift att suga upp vätska och en del salter, finfördela innehållet och bilda gaser. Innehållet i tjocktarmen är halvfast till fast. 

Ileostomi

De vanligaste orsakerna till att behöva lägga upp en ileostomi är inflammatoriska tarmsjukdomar som till exempel Morbus Chron, cancer eller som avlastning av en anastomos i tjocktarmen.

Ileostomin sitter oftast på höger sida av magen och är 20-30 millimeter hög.

Innehållet i tunntarmen är tunnflytande och fräter på huden om det kommer i kontakt med den.

Tunntarmen är ungefär fem meter lång och har som uppgift att suga upp vätska, näringsämnen, vitaminer och andra ämnen som är nödvändiga för kroppen.

Bäckenreservoar

En bäckenreservoar görs av tunntarmen och läggs i bäckenet så att reservoaren kan tömmas via anus. Vid operationen tar man bort tjocktarmen och rektum.

Precis som vid en ileostomi blir avföringen lös och kan fräta på huden vid anus. Tarmen behöver tömmas ungefär 5-7 gånger per dygn.

Kontinent ileostomi, Kocks blåsa

Kocks blåsa är en reservoar som görs av tunntarmen och töms med hjälp av en speciell kateter. Du behöver tömma reservoaren ungefär var fjärde timme.

Reservoaren och ventilen där katetern förs in sitter oftast på höger sida av magen och täcks med, ett för reservoarer, speciellt plåster.

Urostomi

En vanlig form av urostomi är operation enligt Bricker. Då tas oftast urinblåsan bort, och en del av tunntarmen isoleras.

De båda urinledarna sys in i tunntarmsdelen som läggs upp på höger sida av magen med en höjd på 20-30 millimeter.

De vanligaste orsakerna till operationen är cancer i urinblåsan, neurologiska störningar och missbildningar.

Kontinent urostomi

Som vid Kocks blåsa kan man också göra en kontinent urostomi av en del av tarmen som töms via en ventil med en speciell kateter.

Före stomioperationen

För att du ska känna dig trygg med vad som ska ske och är det viktigt att du får både muntlig och skriftlig information av en stomiterapeut eller någon annan vårdpersonal som är kunnig inom området.

Du ska i samråd med stomiterapeuten och ibland även läkaren få prova ut var stomin ska läggas upp.

Det är viktigt att den inte hamnar för nära naveln, midjan, ljumsken, revbensbågen, ärr eller hudveck. Då kan det uppstå problem med stomibandaget vilket kan leda till läckage. 

Stomimarkeringen ska provas ut både sittande, liggande och stående eftersom bukens form ändras när du byter position. Markeringen görs med permanent tusch så att den är väl synlig för kirurgen.

Operationsmetod

Kirurgen ska informera dig om vilken operationsmetod som ska användas. 

Vid rektumamputation, när ändtarmen opereras bort, kan det ta tid innan såret i stjärten läker. En del personer upplever fantomfenomen.

Det kan vara att du kan känna som en tyngd där ändtarmen har suttit eller att du tycker dig känna behov av att tömma tarmen. Oftast avtar detta med tiden.

Kvinnor kan efter en rektumamputation få flytningar och besvär vid samlag. Män kan få erektionsproblem och sädesavgång till urinblåsan så kallad retrograd ejakulation.

Om du har kvar din ändtarm kan du efter operationen behöva tömma den på tarmslem. Det är helt normalt.

Efter stomioperationen

Efter operationen får du kontinuerlig undervisning om hur stomin ska skötas. Du ska få prova ut stomibandage, information om hur förskrivning av bandage fungerar och eventuella kostnader.

När du skrivs ut från avdelningen kommer du att kontinuerligt följas upp på en stomimottagning.

Vanligtvis används resorberbar suturtråd, vilket gör att inga stygn behöver plockas bort. Stomin kan vara svullen i 4-8 veckor efter operationen.

Den ska vara rosa/röd och om den skulle ändra färg till mörk/svart är det viktigt att du kontaktar din läkare eller stomiterapeut.

Stomibandage (stomipåse)

Det finns två olika typer av stomibandage, endelsbandage och tvådelsbandage.

Endelsbandage

Ett endelsbandage vill säga att det är allt i ett. Plattan och påsen sitter ihop och allt byts varje gång. Påsen kan vara tömbar eller sluten. 

Vanligtvis används en sluten påse vid fast avföring och den byts en till två gånger per dag samt vid behov. När avföringen är lös används ofta en tömbar påse.

Den brukar bytas dagligen eller varannan dag samt vid behov.

Tvådelsbandage

Ett tvådelsbandage består av en platta som klistras fast på huden och en separat påse som kan tryckas, knäppas eller klistras fast på plattan. Du byter plattan vid behov vilket brukar bli ungefär två till tre gånger per vecka.

Även här kan man välja mellan en sluten påse eller en tömbar.

Komplikationer med stomi

Det kan ibland uppstå problem efter att ha fått en stomi. Om besvären inte går över bör du kontakta din läkare eller stomiterapeut.

Hudskada

En hudskada orsakas vanligtvis av läckage av urin eller avföring. Om du får återkommande läckage som orsakar hudirritation kan bandageringstekniken behöva ses över.

Det kan handla om att kontrollera hålstorleken på plattan, täta med tätningsmassa eller tätningsringar. Du kan också behöva byta hudskyddsplattan oftare. 

Vävnadsdöd

Ibland kan det efter operationen uppstå störningar i blodcirkulationen. Tarmslemhinnan som vanligtvis ska vara rosa/röd kan bli mörk/svart och vävnaden dör, går i nekros.

Det kan påverka stomin helt eller delvis.

Stopp i stomin

Ett stopp i stomin kan orsakas av till exempel ileus, tarmvred, eller av mat som inte tuggats ordentligt och fastnar i tarmen.

Det kan också orsakas av sammanväxningar mellan tarmarna. Stopp i stomin brukar göra mycket ont och du bör uppsöka läkare akut.

Om du har en kolostomi kan förstoppning inträffa som behandlas på samma sätt som innan du fick din stomi.

Postoperativt flöde i en ileostomi

Ett högt flöde i stomin på en liter avföring, eller mer, per dygn kan orsaka vätske- och saltbrist som kan vara svårt att själv kompensera för.

Du behöver observeras och eventuellt få dropp med vätska och salter.

Stenos

Det kan bildas en förträngning, stenos, i stomin som gör att det kan bli svårare för urin eller avföring att komma ut. I samband med det är det vanligt att det läcker under hudskyddsplattan.

Bråck

Ett bråck innebär att området runt stomin bullar upp sig på grund av en försvagning i bukväggen. Det kan leda till en varierande konsistens på avföringen och svårt med bandageringen.

Prolaps

Vid prolaps eller framfall blir stomin betydligt längre än normalt. Den kan också bli svullen och göra att avföringen har svårare att komma ut.

En prolaps påverkar stomins utseende, men kan också göra att den blir svårare att bandagera.

Kostråd till dig med en stomi

Du får prova dig fram för att se vilken kost som passar dig bäst. Generellt kan du fortsätta att äta samma kost efter operationen som innan. 

Om du får en tunntarmsstomi finns det vissa livsmedel som du ska undvika de första veckorna:

  • frukthinnor från citrus och ananas
  • fruktskal och kärnor
  • torkad frukt
  • grovt riven rotfrukt och kål
  • trådiga grönsaker
  • majs, ärtor, morötter och kokos
  • svamp
  • nötter och popcorn.

Du bör salta lite extra på maten eftersom du kommer att förlora mer vätska och salter via tunntarmsstomin.

Om du har en tjocktarmsstomi kan du uppleva att gaser kan bli ett problem när du ska umgås med andra.

Därför kan livsmedel med gasbildande egenskaper som lök, kål och bönor behöva planeras utifrån sociala aktiviteter.

För alla med stomi gäller, förutom livsmedelsverkets vanliga kostrekommendationer, att äta långsamt, tugga ordentligt och försöka att inte svälja så mycket luft.

Glöm inte heller att dricka ordentligt.

Om du får problem med kosten bör du kontakta din stomiterapeut eller dietist.

Leva med stomi

Även om du kan leva ett gott liv med din stomi är stomioperationen ett stort ingrepp - både fysiskt och psykiskt.

Stomin förändrar kroppens utseende och normala funktioner. Du kan behöva stöd och tid att i lugn och ro lära känna din stomi och acceptera din förändrade kropp.

De begränsningar som stomin kan utgöra sätts oftast av dig själv, av psykologiska skäl och inte fysiska.

Kläder

Du kan i princip använda samma som tidigare. Vissa personer väljer att använda hängslen till byxorna istället för skärp då det kan trycka på stomin.

Berätta för andra

Det kan för en del kännas svårt att berätta för vänner, bekanta och arbetskamrater att man är stomiopererad. Att vara öppen med sin situation brukar kunna leda till större förståelse från omgivningen.

Dusch och bad

Stomibandaget tål vatten och det går bra att duscha och bada såväl i ett badkar, en pool som utomhus. Stomin bör inte utsättas för direkt solljus, så skydda den när du vistas ute i solen.

Motion

Ett par månader efter operationen går det att motionera som tidigare.

Sexlivet

Det kan bli en viss påverkan på sexlivet efter operationen.  Det finns allmänt inget hinder för att ha ett bra sexliv, men för en del kan anpassningen till ett normalt sexliv ta tid.

Du kan behöva få prata igenom den nya situationen med din stomiterapeut eller läkare.

Vid större operationer runt ändtarm, könsorgan och urinblåsa kan det bli större inverkan på den sexuella funktionen.

Då kan du behöva följas upp av en sexolog eller en speciell rehabiliteringsmottagning.

Att föda barn trots stomi brukar inte vara något hinder. Det kan under graviditeten uppstå problem med bandageringen, men tillsammans med stomiterapeuten brukar det gå att lösa tillfredsställande.

Resor

Det finns ingenting som hindrar dig från att resa. Tänk på att ta med tillräckligt med stomibandage och att förvara en del i handbagaget, ifall resväskan kommer bort.

Det kan vara bra att ta med sig lite extra material om du skulle drabbas av turistdiarré eller läckage.

Personlig berättelse

När Tove Mårtenson drabbades av analcancer fick mamma Siw Malmqivst först panik.

Läs hennes personliga berättelse

Vidare läsning

Tjock- och ändtarmscancer

Tunntarmscancer

Urinblåsecancer


Vill du få information om vårt arbete för att besegra cancer?

E-post

Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.