”Vi gifte oss för att hylla livet när döden knackade på” 

Brudbuketten hänger torkad i köksfönstret. Vita rosor och gröna blad, det enklaste som gick att få.   

Bröllopsbilderna på väggen är i samma anda. Någon proffsfotograf hann paret inte boka, bilderna är tagna av de få anhöriga som var med.  

Ja, allt gick snabbt den där helgen för snart två år sedan då Sarah och Magnus Cederström, 36 och 40 år, gifte sig. Orsaken var lika olycksbådande som konkret. Sarah Cederström hade drabbats av bröstcancer.   

Bara sex dagar efter bröllopet skulle den omfattande behandlingen börja.  

– Jag hade länge velat gifta mig. Magnus och jag blev ihop redan 2009 men efter att vi fått barn rullade vardagen på och planerna rann ut i sanden, säger Sarah Cederström. 

Efter läkarnas besked blev läget plötsligt ett annat.   

– Jag fick dödsångest. Jag tänkte att om jag inte klarar behandlingen måste vi gifta oss här och nu. Dels för att det gör byråkratin enklare för Magnus och vår son om de blir ensamma kvar. Dels för att fira att kärleken finns trots att döden knackar på. 

Ett litet enkelt bröllop  

Det fanns ytterligare ett skäl till brådskan. Sarah Cederström såg tidningsreportagen framför sig, de som berättar om par som gifter sig på sjukhus med ena parten liggande till sängs. Så ville hon inte ha det. Hon ville gifta sig medan hon hade krafterna kvar. Och håret.  

Bröllopet blev litet, det var mitt i pandemin. Klänning beställdes på nätet. Frisyren och sminket fixade Sarah Cederström själv. Efter vigseln åt de smörgåstårta med mamma och svärmor.   

– Det var en jättebra dag. Trots att jag var som sjukast då kände jag mig frisk. Jag var inte märkt av cancern. Om någon hade kommit fram till mig och sagt ”vet du vad, vi tog fel på proverna, du har inte cancer” hade jag trott dem.  

För maken Magnus är det framför allt stunden precis innan vigseln som etsat sig fast. När de båda stod tillsammans med sonen Albin, idag fyra år gammal, i det lilla rummet i kyrkan och väntade på att få gå in.   

– Jag minns pirret inombords och hur vi försökte hålla varandra lugna, säger Magnus Cederström.  

Både bröllopet och behandlingstiden har stärkt banden mellan dem, menar han.  

– Kärleken har vuxit. För mig var det inget konstigt att gifta sig på grund av sjukdom. Redan innan vigseln såg jag det som givet att man bär varandra. När den ena inte orkar får den andra hjälpa till lite mer, säger Magnus Cederström. 

En chock också för partnern  

Han vet själv vad det innebär att vara sjuk och behöva stöd. För några år sedan drabbades Magnus Cederström av en inflammatorisk tarmsjukdom och låg mycket på sjukhus. 

Cellgifterna var värst.

Som anhörig har han känt sig osäker många gånger. Även för en partner kan ett bröstcancerbesked vara en chock. Magnus Cederström visste inte mycket om diagnosen och trodde som de flesta att ”nu är det kört”.   

– Vårdpersonalen var jättebra, de kunde enormt mycket och förklarade så man förstod att bröstcancer inte måste betyda döden.  

I dag ligger behandlingstiden bakom dem. Sarah Cederström fick först cytostatikabehandling intravenöst under ett par månader. Förra våren opererades hon. Därefter blev det ytterligare en cytostatikaomgång, i tablettform. I början av 2022 var det dags för strålning.   

Cellgifterna var värst, säger hon.  

– Jag hade inte det typiska illamåendet utan fick magkatarr. Jag fick också dimsyn och blev sängliggande, jag kunde inte ens sitta i soffan och titta på tv.  

Sedan i mars är Sarah Cederström tillbaka på halvtid i sitt arbete som sjuksköterska på hjärtavdelningen på Linköpings lasarett. 

Hon säger att det är först nu som vissa känslor kommer i kapp. Hon ska få samtalstid med kurator.  

– Jag bär på något slags generell ångest. Jag har aldrig haft den sortens problematik tidigare. Nu har jag lätt till gråt och känner inte igen mig i vissa egenskaper. 

Blicken vänd mot framtiden  

Trots det har familjen blicken vänd mot framtiden. Snart två år efter vigseln planerar Sarah och Magnus Cederström ännu en bröllopsfest. Tiden är inte bestämd men en sak är klar: Den här gången ska den rymma fler gäster.  

Utan Magnus hade det inte gått.

Samtidigt kommer den kretsa kring samma insikt som stod i centrum förra gången. Den om att allvarlig sjukdom väcker viljan att manifestera livet.   

– Vår relation började med ett besök på sjukhuset, vi blev tillsammans när Magnus blev dålig. Tack vare sina erfarenheter har han kunnat stötta mig. Så fort något känts konstigt eller jag har varit rädd har jag pratat med honom. Utan Magnus hade det inte gått, säger Sarah Cederström.