Klåda och blemmor var hudcancer

– Tänk om vi vetat bättre när vi som barn sprang obekymrade och fria på klipporna i Bohuslän. 

När Annsofie Hammar berättar om sin cancer har hon ont och svårt att artikulera. Det stramar i ansiktet när hon försöker öppna munnen och hon kan inte riktigt le. 

Den tumörsökande salvan som hon ska smörja i ansiktet och på bröstet under fyra veckor gör huden tunn och orsakar blåsor som ska torka och falla av.

–  Det är grymt smärtsamt, som att ha ett strykjärn mot huden, säger Annsofie som nu är inne på sin tredje behandlingsmetod mot basalcellscancer i ansiktet.

Klåda och blemmor första symtomet

De första symtomen kom våren 2016 med klåda och blemmor på hakan, halsen ner mot bröstet, inget hon tog någon större notis om. 

Annsofie har sedan tidigare Sjögrens syndrom en reumatisk autoimmun sjukdom som ger ledvärk, torra slemhinnor och torr hy. 

Hon trodde hudutslagen hade ett samband med det. Hon uppsökte vårdcentral och blev remitterad till en hudmottagning.

–  Månaderna gick men jag fick ingen kallelse. När jag hörde av mig fick jag veta att kön till mottagningen var lång.

Annsofie tog det med ro och var fullt upptagen med planeringen inför en resa till Västindien som hon och familjen skulle göra tillsammans med släkten över jul. 

Men en vecka innan avfärd kom kallelsen till hudmottagningen så hon åkte dit bara för att få det gjort.

– När läkaren tittade på en fläck på mitt underben med bekymrad min och sa att jag borde uppsöka hudkliniken på Sahlgrenska omgående svarade jag att det gör jag efter semestern.

Kanske var aningslöst att åka iväg på semester i stället för att skynda till sjukhuset, resonerar Annsofie nu efteråt

Kanske var aningslöst att åka iväg på semester i stället för att skynda till sjukhuset, resonerar Annsofie nu efteråt, men hon förstod inte allvaret.

Det fanns inte i hennes värld att det kunde vara cancer den där fläcken på benet eller blemmorna på halsen. Två veckor fram eller tillbaka kunde väl inte betyda så mycket, resonerade hon och fick ja från läkaren att åka.

När hon kommit tillbaks från semestern i Västindien och blivit undersökt på Sahlgrenska fick hon beskedet att blemmorna på halsen var basalcellcancer och fläcken på benet var ett malignt melanom.

Operationerna avlöste varandra

Nu blev det bråttom. Det mest akuta var att operera vaden. Strax efter började behandlingen av hals, haka och bröst. Det följde en tid då operationerna och komplikationerna avlöste varandra.

–  Vaden är en historia för sig. Operationen behövde göras om, det togs djupare, det blev inflammerat och man var tvungen att transplantera hud från andra benet för att täcka sårytan.

Samtidigt togs lymfkörtleln i ena ljumsken bort där det sedan utvecklades en inflammerad abscess, en sårböld, så jag fick dränage och blev sängliggande med hemsjukvård.

Under samma period gjorde Annsofie flera behandlingar för basalcellscancern i ansiktet och på halsen.

– Jag har opererat bort fläckar, fått huden behandlad med infrarött ljus, med kyla, med tumörsökande salvor. Sammantaget mycket smärtsamma behandlingar även om cancerformen i sig inte är lika farlig som malignt melanom.

Turerna in och ut på sjukhuset för behandlingar och återbesök är fler än Annsofie kan hålla reda på. Själv började hon känna sig som ett lapptäcke, en trasdocka med sår och ärr överallt.

– Under den första tiden pratade jag inte med så många om vad som hänt, jag kände skam. Det var någon slags ”fulcancer” jag hade fått. Känslan av att: ”Det här har du väl varit med och skapat själv”.

Jag kände skuld

Jag kände skuld, både för att jag hade basalcellscancer och malignt melanom, för då förstår man ju att man har varit oförsiktig och inte tagit hand om sig. Det var ingen som sa så rakt ut, men det kom frågor, ¨Är det för att du solat så mycket?¨ Små kommentarer.

Att skydda barn mot sol avgörande

Läkarna har förklarat att hudcancer, särskilt bascalcellscancer är långsamtväxande med en utvecklingstid på uppåt 20 år. Hur man skyddar sig mot sol i barndomen kan därför vara avgörande, särskilt om man är i riskgrupp.

–  Jag är en ljushårig tjej som är uppväxt på västkusten bland kobbar och skär. Jag var alltid blek och bränd men ingen sa att det var farligt.

Jag lägger ingen skuld på någon men jag såg aldrig skymten av någon solskyddsfaktor när jag växte upp på sjuttio- åttiotalet. Jag har inte haft några föräldrar som suttit och smort in mig.

Hos den generationen ingick inte de rutinerna när man gick till stranden. Så jag har alltid gått omkring och varit lite mer eller mindre rosa på somrarna.

Långsamtväxande cancer

Så även fast jag började med solskyddsfaktor som vuxen, sa läkaren att det har inte hjälpt för det här är långsamtväxande cancer som troligen startade redan när jag var barn.

Det har gått fem år sedan den första upptäckten. Ytterligare ett område med malignt melanom opererades bort för ett par år sedan. Nu väntar hon på svar från tre födelsemärken som förändrat sig. Samtidigt pågår behandlingen av basalcellscancern kontinuerligt.

Hon kan själv upptäcka när det uppstår små pärlemorfärgade upphöjningar på benen. De syns inte tydligt men är lättblödande och lämnar spår på handduken när hon torkar sig efter duschen.

Hon kan också känna det som en fjällad hudyta i ansiktet, en punkt som blir röd och irriterad vid beröring, ett sår som aldrig läker.

Nya upptäckter på återbesöken

Varje gång hon kommer på återbesök görs nya upptäckter av så kallade aktiniska keratoser. De är ofarliga men kan utvecklas till en form av hudcancer som kallas skivepitelcancer. Därför behandlas de. Antingen med kyla i form av kryoterapi eller genom Fotodymaisk terapi som förkortas PDT och består av infrarött ljus.

– Det har jag behandlat på minst 30 ställen. När det var femårskontroll gjordes en extra noggrann undersökning av hela hudkostymen, de tittar jättenoga med en speciell spegel med förstoringsglas och då upptäcker de sånt som inte jag har sett själv.

Det finns anlag under huden som inte är synligt för blotta ögat. Därför behandlas hon nu med Tolak en tumörsökande salva i ansiktet som påverkar just bara cancercellerna.

Baddar med kyla

– Allt svider just nu. Jag baddar med iskalla pads och en iskall ärtpåse i handduk. Jag är mest inomhus och kan inte gå ut utan hatt.

Med flera autoimmuna sjukdomar i botten som Sjögrens syndrom, hypertyreos och även kronisk, svår migrän är cancern en extra stor utmaning för Annsofie. Så även om basalcellscancer betraktas som en lindrig form av cancer med god prognos är det lätt att det under behandlingarna tar över det roliga i livet.

–  Som 50-års firandet, det fick jag ställa in. Sjukdomar bryr sig ju inte om vilken dag det är.

Grundkärleken till livet, familjen och vännerna får henne att se framåt. Sönerna Lucas 27, Felix 25 och Elton 15 år är ett stort stöd. Även om de två stora pojkarna inte bor hemma längre skickar de uppmuntrande kärleksfulla sms när de vet att Annsofie går igenom en tuff behandling.

Det är lätt att tro att allt är svart, men humorn är viktig och det är högt i tak hemma hos Annsofie. Det mesta går faktiskt att skatta åt, poängterar hon.

–  Vi har mycket positiv energi i familjen. Alla älskar vi fotboll och idrott. Även jag var aktiv en gång i tiden och spelade fotboll.

Mattias, Annsofies livspartner, är idag målvaktstränare i allsvensk fotboll för Häckens damlag. Ett drömjobb som han går till med glädje varje dag.

–  Som anhörig är det viktigt att hålla fast vi det som ger energi, anser han.

Något Annsofie håller med om.

– Det är svårt att vara sjuk och hjälpbehövande, jag har svårt att inte klara mig själv. Jag vet också att det är svårt att vara anhörig med den maktlösheten man kan känna. Att Mattias kan fortsätta sitt liv och göra det som är viktigt för honom är också jätteviktigt för mig.

Ibland spelar de där till synes små hjälpinsatserna en stor roll.

–  Bara en sån enkel sak som att kaffebryggaren är laddad och tvätten hängd, att Mattias handlar. Små saker som visar omtanke och att vi delar det tuffa.

I bakgrunden lurar alltid tanken på det värsta. Oron de känner när en misstänkt hudförändring skickas till labb delar de.

–  Det är jobbiga dagar innan de svaren kommer, säger Mattias.

Därför är det extra skönt att de nu fått besked att två av de tre senaste hudförändringarna på benet inte var maligna. Dock fanns bascalsellscancer som nu ska börja behandlas med den cellväxthämmande salvan Tolak.

Tacksam för behandlingen

Annsofie känner en enorm tacksamhet att hon är under en så noga uppsikt.

– Jag kan inte tillräckligt uttrycka min tacksamhet för den vård och behandling jag fått på Sahlgrenska sjukhuset.

Samtidigt kan hon inte nog understryka hur viktigt det är att som förälder se upp med barnens solande. Hon hoppas kunskapen är större idag än den var då hon växte upp.

– Om vi visste då vad vi vet nu hade solskyddskräm varit lika naturligt som deo, något man inte tänker på utan bara använder. Så när ni är ute i solen bara gört, smörj, det kan vara viktigare än ni tror.

–  Men jag är ingen solpolis, för i grunden älskar jag värmen, resorna, ljuset. Det handlar om att inte skada sig så, enkelt är det.

Läs fler personliga berättelser