”Då kom de hemskaste tankarna”

Nätterna var värst, i mörkret fick oron fritt spelrum. Det säger 29-årige Ahmed Jalal som drabbades av en tumör i axeln och som nu tar sig tillbaka till ett normalt liv. 

Ahmed Jalal sitter i soffan med datorn i knät
Ahmed Jalal var 25 år när han fick beskedet: Du har en tumör i axeln. Nätterna var en stor utmaning, då växte oron. Foto: Nicke Johansson

Det är fyra år sedan Ahmed Jalal fick beskedet. Vävnadsprover visade att han hade en tumör i axeln. Behandlingen följde gängse procedur. Operation. Cytostatika. I dag har han en axelledsprotes.  

Ahmed Jalal är friskförklarad och rehabiliteringen går framåt, under våren hoppas han kunna vara tillbaka. Sakta men säkert kan han se med perspektiv på det han varit med om.  

Han minns nätterna.  

– Det var då de hemskaste tankarna kunde komma. Tänk om behandlingen inte hjälper? Tänk om jag går igenom allt detta och så sprider sig cancern ändå?   

Känsla av overklighet 

I sjukhussängen funderade Ahmed Jalal över hur snabbt han gick från ett vanligt liv till att ligga på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg med cytostatikamaskiner inkopplade. Ibland kändes allt bara som en ond dröm.  

Särskilt på nätterna kom känslan av overklighet.  

– Är det här verkligen sant? Det kunde ge mig sjukt mycket ångest.  

Cancern har inneburit att jag för första gången tänkt på döden.

Sjukdomens oro skilde sig från den oro han tidigare känt, som fram till nu hade handlat om konkreta och begränsade händelser. 

– När man är ung tänker man att man är odödlig. Cancern har inneburit att jag för första gången tänkt på döden. Under behandlingen hade jag många tankar om att jag kanske är död om ett år.  

Under sömnen fanns inte cancern 

Nätterna präglades inte bara av existentiell oro. De påverkades också av kroppens signaler och behov. 

– Det värsta var att jag fick gå upp varje timma för att kissa. Man var tvungen att få ut cellgifterna. Det var jobbigt rent fysiskt.  

När kvällarna kom var han slutkörd, kroppen var övertrött och Ahmad Jalal ville inget hellre än att få sova. När han sov fanns inte cancern, säger han. Då var han ute ur världen.  

Vem vill ha en ung person med cancer i bakgrunden.

Men att vilja sova är en sak. Att kunna sova en annan. Ahmad Jalal åt sömntabletter en period, för att alls få vila hjärnan.  

– Det var också det att jag hade cellgiftsmaskinen på mig konstant, den pep var tionde sekund. Den störde mig enormt och gjorde att jag inte kunde sova. 

Ensamheten kan vara svår för den som ligger vaken om natten. Ahmed Jalal hade sin dåvarande sambo med sig på sjukhuset, i rummet fanns en dubbelsäng där de sov tillsammans.  

– Jag var glad att jag hade folk nära, men jag tänkte mycket på hur andra i min situation kanske var helt ensamma. Det gjorde mig ledsen. 

Ahmed Jalal tittar in i kameran
Ahmed Jalal använde sig av tv-serier för att lindra sin oro på natten. Foto: Nicke Johansson

Relationen med flickvännen är slut. Ahmed Jalals stora stöd i dag är familjen, framför allt hans syster. De ser när han faller in i orostankar. Trots friskförklaringen finns frågorna om framtiden. Axeln blir aldrig som vanligt igen och Ahmed Jalal funderar över vad han kommer att klara av.  

På vissa sätt har den psykiska biten blivit värre efter behandlingen, säger han. Det är så många frågor han inte fått hjälp med från sjukhuset. Frågor om hur man gör för att acceptera att inget blir som förr.  

– Nu ska jag in i arbetslivet. Ibland kan jag oroa mig för hur det ska gå och vem som vill ha en ung person med cancer i bakgrunden.  

Livet normaliseras långsamt 

Coronan har också gjort att Ahmed Jalal fått flashbacks till tiden då han på grund av symtom och behandling var bunden till hemmet eller sjukdomssängen och inte kunde gå utomhus. Protesen i axeln är hans svaga länk och innebär att han ingår i riskgrupp. Om han blir smittad kan han drabbas hårt. 

Den övergripande känslan är ändå att livet långsamt normaliseras. Han är klar med skolan och utbildningen i offentlig förvaltning. Han ser fram emot att gå vidare. Ahmed Jalal försöker tillbringa så mycket tid han kan med sin familj. Han promenerar varje dag med hunden.  

Det är också hans främsta råd till andra cancerdrabbade som lider av oro och sömnlöshet: Rör på dig.  

Mitt bästa råd är att testa sig fram.

– Det har hänt flera gånger när jag inte kunnat sova att jag tagit en promenad. Det behöver inte vara långt, runt kvarteret räcker. Då får jag frisk luft och rensar mina tankar.  

Ahmed Jalal använde sig även av tv-serier för att bryta nattens ångest. Och så sömntabletterna då. Han tycker egentligen inte att det är ett bra råd, det är lätt att bli beroende. Men han använde dem en tid då sömnproblemen var som störst. 

– Vilka metoder som funkar är individuellt. Mitt bästa råd är att testa sig fram.  


En ny nattsida 

På Nattsidan som Cancerfonden startar kommer patienter och närstående att hitta konkreta tips om sömn och avslappning och artiklar om existentiella frågor. Du hittar sidan via knappen nedan.

Till Nattsidan


Vill du få information om vårt arbete för att besegra cancer?

E-post

Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.